Blogg
Konstämnenas ställning bör stärkas i den grundläggande utbildningen
Konst- och kulturfostran är en viktig del av hur barn och unga bygger upp en mångsidig världsbild och allmänbildning.
Undervisnings- och kulturministeriets rapport presenterar en idé om skolan som en gemenskap som bygger framtidstro genom att ge barn och unga erfarenheter av sin egen förmåga, mänsklig gemenskap och möjligheten att påverka världen. För oss forskare inom konstfostran är tanken på att vara delaktig i förändring välbekant. Konst väcker känslor, utmanar normer, öppnar nya perspektiv och stöder beredskapen att delta i arbetet med att förändra världen.
Konst- och kulturfostran är en viktig del av hur barn och unga bygger upp en mångsidig världsbild och allmänbildning. Forskningen visar entydigt att högklassig konst- och kulturfostran i betydande grad också stödjer allmänna studiefärdigheter. Ändå har minskningen av timantal och resurser i konstämnen länge varit en rådande trend inom den grundläggande utbildningen.
På grund av att konstämnen har skurits ned i lärarutbildningen saknar allt fler klasslärare tillräckliga grundläggande färdigheter för att undervisa i konstämnen. Samtidigt har till exempel Helsingfors flyttat ämneslärare i musik bort från lågstadieskolorna. Denna utveckling vittnar om en försvagad förståelse för konstämnenas betydelse för barns och ungas helhetsmässiga utveckling och lärande.
Den kvantitativa minskningen av konstämnena har också lett till att allt fler barn och unga blir utan personlig kontakt med konst. Denna kulturella ojämlikhet ökar en skadlig samhällelig segregering. Att stärka konstfostran inom den grundläggande utbildningen är därför viktigt också ur ett jämlikhets- och likvärdighetsperspektiv.
Den ovan nämnda visionen för grundskolan har också väckt kritik, och man har efterlyst en koncentration på de så kallade grundläggande färdigheterna, det vill säga läs-, skriv- och räknefärdigheter. I den grundläggande utbildningen har man emellertid redan lagt till två årsveckotimmar i läroämnet modersmål och litteratur och en årsveckotimme i matematik. På så sätt har andelen teoretiska ämnen i förhållande till konst- och färdighetsämnen blivit ännu mer skev. Detta strider mot de slutsatser som den senaste lärandeforskningen har lett fram till, där man betonar kroppslighet, mångsinne, gemenskap, aktivitet och kreativitet som förutsättningar för växande och lärande.
Vi behöver en kursändring när det gäller förståelsen av konstämnenas betydelse i genomförandet av grundskolans bildningsuppdrag. På basis av stark forskningsbevisning borde konstämnenas ställning i den grundläggande utbildningen stärkas i stället för att skäras ned, i tron att elevers grundläggande färdigheter bara stärks genom att studera teoretiska ämnen. Visionens mål för grundskolan – att bygga upp en ”delad förmåga att förändra världen” hos de unga – uppstår ur förmågan att föreställa sig annorlunda, tolka, uttrycka sig, möta andra, agera tillsammans och hantera konflikter. Det är just dessa färdigheter som konstämnena utvecklar.
Eeva Anttila
professor i danspedagogik
Konstuniversitetet, Teaterhögskolan
Mirja Hiltunen
professor i bildkonstfostran
Lapplands universitet
Tuulikki Laes
universitetsforskare i musikpedagogik, Konstuniversitetet
Medlemmar i Finlands observatorium för konst- och kulturfostran
Texten har tidigare publicerats på finska som en insändare i Helsingin Sanomat 9.3.2026.
Stärkande av barns likvärdiga möjligheter till fritidsverksamhet och förslag på en ny forskningshelhet
Artikel 31 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter behandlar bland annat barnets rätt till vila, lek, fritidsverksamhet samt fritt deltagande i konst- och kulturliv. FN:s kommitté för barnets rättigheter har fram till 2.6.2023 gett Finland cirka 50 anmärkningar, som också berör artikel 31 och visar att det fortfarande finns brister i dess genomförande, både vad gäller kunskapsunderlagets tillräcklighet och dess användbarhet:
- Det måste säkerställas att idrott, rekreation, fritid samt kulturella och konstnärliga aktiviteter är tillgängliga för alla, inklusive flickor, personer med funktionsnedsättning, asylsökande, invandrare, personer i socioekonomiskt utsatt ställning och personer som bor på landsbygden.
- Det måste säkerställas att varje kommun erbjuder gratis fritidsverksamhet för barn
- Åtgärderna för att motverka diskriminering, dålig behandling och trakasserier inom idrotten måste stärkas, och alla anmälningar om dålig behandling och trakasserier ska undersökas noggrant.
- Barn ska involveras i planeringen och utvärderingen av de aktiviteter som ingår i artikel 31.
Dessutom bör barn kunna ägna sig åt fritidsintressen för sin glädje och rekreation utan alltför stora krav och press, och också långsiktigt om de så önskar. Då, enligt forskning, kommer fritidsintressets positiva inverkan på barnets utveckling till sin rätt.
Med vilka praktiska medel genomförs art. 31 på ett bra sätt och hur kan man säkerställa att samspelet mellan de olika aktiviteter som ingår i barnets liv inte minskar välmåendet?
När man undersöker barns välmående i fritidsverksamhet bör man också beakta de barngrupper som riskerar marginalisering. Till exempel föreslås det i handlingsplanen för barnstrategin 2024 att ett projekt genomförs där man främjar genomförandet av barns rättigheter kopplade till fritidsintressen och deras helhetsmässiga välmående genom att samla in forskningsdata och bästa praxis. Det bästa vore att både göra en forskningsöversikt över vad som hittills gjorts och starta ett nytt forskningsprojekt med tydligt formulerade vetenskapliga mål och en kontrollerad genomförandeplan. På så sätt får man resultat som motiverar slutsatser om praktiska tillämpningar. Följande aspekter bör beaktas:
- Ett urval som tagits från olika geografiska områden (landsbygd/stad) och olika åldersgrupper (elever i lågstadiet, högstadiet samt gymnasie- och yrkesutbildning), berikat så att urvalet omfattar grupper i utsatt ställning. Detta skulle möjliggöra jämförelse mellan grupperna när resultaten granskas.
- Välmående hos dem som deltar respektive inte deltar i fritidsaktiviteter undersöks med hjälp av mätningar i början och i slutet. Kriterierna för välmående bör definieras, såsom barnets tillfredsställelse med olika delar av sitt liv, belastningen av tidsanvändningen, ensamhet, antal vänner, mängden mobbning och bemötandet av barnet.
- Faktorer som påverkar välmåendet, såsom mängden vila, former av tidsanvändning (till exempel digitala enheter och annan individuell aktivitet), graden av deltagande i fritidsaktiviteter, innehåll, kvalitet (handledarens behörighet) och handledning (varaktighet och förläggning i anslutning till skoldagen) samt längden på skolskjutsen.
Som resultat av forskningen skulle man få kunskap om vilken tidsanvändningsstruktur, vilket innehåll i verksamheten och vilken mängd fritidsverksamhet (intensitet per vecka eller varaktighet i år) och mångsidighet som ligger i barnets intresse för barn i olika geografiska eller kulturella förhållanden, i olika åldrar och med olika bakgrund, med beaktande av de barn som befinner sig i en utsatt ställning (barn med funktionsnedsättning, barn som tillhör minoritetsgrupper, barn som lever i fattigdom, asylsökande och invandrare).
Hur motsvarar fritidsverksamhet bäst barns önskemål?
Forskningen om hur fritidsverksamhet bäst motsvarar barns önskemål skulle kunna genomföras med samma material som i forskningsförslaget i föregående stycke, men då skulle fokus riktas på enkäter eller intervjuer riktade till barn och unga om deras önskemål och hur dessa uppfylls i fritidsaktiviteter eller utanför dem. I samma sammanhang skulle man också få information om den ovan nämnda rekommendationen från kommittén för barnets rättigheter om barns deltagande i planeringen och utvärderingen av aktiviteter. I modellen ”Harrastamisen Suomen malli” ingår att aktiviteter ska ordnas enligt barnens önskemål, men hur mycket barnen kan påverka planeringen och utvärderingen av verksamheten är en annan fråga. För att utreda önskemålen måste man säkerställa att barnen får möjlighet att bekanta sig med olika fritidsintressen, till exempel genom en videopresentation som särskilt utarbetats för detta ändamål. På så sätt kan man också lyfta fram nya fritidsmöjligheter. Barn kan inte önska sig något de inte känner till.
Den föreslagna forskningshelheten skulle på ett väsentligt sätt komplettera kunskapsunderlaget och dess användbarhet när det gäller barns och ungas tidsanvändning och fritidsintressen och stöda den fortsatta utvecklingen av ”Harrastamisen Suomen malli”.
Barns likvärdighet och förebyggande av ojämlikhet särskilt för barn och unga i utsatt ställning och med risk för diskriminering
För att stärka alla barns och ungas möjligheter till fritidsverksamhet vore det nödvändigt att beakta alla de delgrupper som ingår i den rekommendation som FN:s kommitté för barnets rättigheter gav år 2023: olika kön, personer med funktionsnedsättning, asylsökande, invandrare, personer i socioekonomiskt utsatt ställning och personer som bor på landsbygden, liksom de olika utbildningsstadierna: elever i lågstadiet, högstadiet samt yrkes- och gymnasieutbildning. Informationen borde gälla både fritidsaktiviteter i anslutning till skolan och grundläggande konstundervisning. Det är bra att målet i barnstrategins handlingsplan lyfts fram, där man erkänner betydelsen av den grundläggande konstundervisningen som en del av utbildningssystemet och stärker den så att den skulle vara möjlig för allt fler barn runt om i landet. Att nå detta mål förutsätter dock förbättrad information om hur barn kan få tillgång till den grundläggande konstundervisningen. Här är det särskilt viktigt att beakta barn och unga i utsatt ställning och med risk för diskriminering.
Enligt tidigare forskning når den information som skolan sprider på olika sätt, i sista hand genom klassläraren, familjerna säkrast, både när det gäller elever och föräldrar. Föräldrarnas ansvar för barnens uppfostran förutsätter också information till föräldrarna. Att sprida information till föräldrarna kan ge ett avgörande stöd för deltagande i fritidsverksamhet, och samarbete med föräldrarna kan ha en väsentlig betydelse för fritidsintressets långsiktighet och särskilt, för barn med utländsk bakgrund, för hela familjens integration i det finländska samhället
Denna text har utarbetats utifrån det utlåtande som lämnats av Finlands observatorium för konst- och kulturfostran. Utlåtandet gällde handlingsplanen för den nationella barnstrategin (2024) under Orpos regeringsperiod och lämnades in den 26.4.2024. Observatoriet fokuserade i sitt utlåtande på relationen mellan artikel 31 i FN:s konvention om barnets rättigheter och utkastet till barnstrategins handlingsplan.
Högkvalitativ konstundervisning stödjer allmänna inlärningsförmågor
Undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP) lyfte fram betydelsen av färdighets- och konstämnen i den grundläggande utbildningen (HS 12.8.). Som forskare inom konstpedagogik instämmer vi i ministerns syn. Forskning visar entydigt att högkvalitativ konstundervisning inte bara stödjer de områden som ministern nämner, utan även de allmänna inlärningsförmågorna.
Konstundervisningens ställning i den grundläggande utbildningen har dock försvagats under de senaste årtiondena. I vårt lands utbildningspolitik råder en obalans mellan läs- och färdighetsämnen och konstämnen, vilket bortser från människans utveckling som en helhet samt mångfalden av styrkor och intresseområden. Möjligheten att utöva och studera konst har allt tydligare koncentrerats till de barn och unga i vars hem konst och kultur är närvarande. Samtidigt uteblir kontakten med konst för en allt större del av barn och unga. Denna kulturella ojämlikhet ökar också det andra problem som undervisningsministern nämner, segregation.
Konstundervisning inom den grundläggande utbildningen öppnar möjligheter för dem som annars skulle stå utanför konst- och kulturlivet. På så sätt stärker den jämlikheten och likvärdigheten. Konstämnenas ställning i den grundläggande utbildningen bör därför stärkas, med hänsyn till den stora bredden av konstformer. Grundskolan ska möjliggöra personliga upplevelser också av de konstformer som ännu inte ingår i de undervisade ämnena. Till dessa konstformer hör till exempel dans, teater och cirkuskonst, där den framträdandeförmåga som även ministern nämner är central.
Undervisning i konstämnen av hög kvalitet som når alla elever är en allt viktigare del av det allmänbildande skolsystemet. Konstundervisningens kraft mot samhällets ökande ojämlikhet måste nu erkännas i den finländska utbildningspolitiken.
Eeva Anttila
professor
Tuulikki Laes
akademiforskare
Konstuniversitetet
Texten publicerades ursprungligen som en insändare i Helsingin Sanomat 22.8.2024.
Observatoriets rekommendationer till ministern: Utmaningarna inom konst- och kultursektorn kräver heltäckande planerade stödåtgärder
Finlands observatorium för konst- och kulturfostran deltog i vetenskaps- och kulturminister Annika Saarikkos rundabordssamtal om kultursektorns framtidsutsikter i september 2020. I denna bloggartikel berättar vi i korthet om våra rekommendationer för att möta sektorns utmaningar.
Konst stärker resiliens – den uthålliga överlevnadsförmåga som behövs i pandemitider
Samhällets investeringar i tillgänglighet till konst och konstfostran är samtidigt investeringar i att stärka resiliens och kulturell välfärd. Vi vid Finlands observatorium för konst- och kulturfostran anser att konst- och kultursektorns utvecklingsbehov på både kort och lång sikt kräver att såväl aktörer inom konst- och kultursektorn som staten i betydligt högre grad än nu är medvetna om sektorns utmaningar och strukturer, samt planerar stödåtgärder på ett heltäckande sätt.
Konst och kultur ger hopp i coronatider
Konst och kultur har under undantagsförhållandena som coronavirusepidemin orsakat en livsviktig uppgift: att hjälpa människor att stärka och bredda sin personliga relation till konst och kultur och med hjälp av den möta och bearbeta både förväntningar och värdegrund för ett gott liv och de känslor som epidemin väcker. I ett vidare perspektiv kan konst och kultur också skapa hopp och stabiliserande strategier för att klara sig i en osäker tid. Vi ser dessutom att deltagande i konst och kultur på ett betydande sätt kan stödja återuppbyggnaden av den ömsesidiga tilliten mellan människor och grupper, och därigenom bidra till det kollektiva tillfrisknandet efter coronavirusepidemin.
Konst och kultur kan främja utvecklingen av en uthållig överlevnadsförmåga bland annat genom att stärka kreativt tänkande, skapa balans i livet, stödja minnesarbete, stärka självkänslan, hjälpa till att bearbeta sorg och hitta mening även i svåra upplevelser. Konst ökar dock inte resiliens automatiskt. Utvecklingen av en personlig relation till konst börjar med att man möter konsten och deltar aktivt i konstverksamhet, något som förutsätter ändamålsenlig handledning. Allt beror i hög grad på hur individens personliga konstrelation utvecklas, det vill säga på hur den pedagogiska interaktionen genomförs i konstverksamheten.
Stöd och handledning till yrkesverksamma under pandemin
Vi föreslår att staten på kort sikt prioriterar åtgärder som hjälper yrkesutövare och organisationer inom konst-, kultur- och konstfostransområdet att klara konsekvenserna av coronapandemin. I Finland finns för närvarande en stor mängd kompetens och potential inom konst- och kultursektorn – yrkesverksamma vars arbets- och ekonomiska situation har försämrats ytterligare till följd av coronapandemin. Vi anser att det är klokt och långsiktigt att ta denna potential i bruk just nu, på ett uthålligt och hållbart sätt.
Det måste säkerställas att konstnärer, konstlärare och konstnär-forskare som inriktar sig på konstbaserat krisarbete får både utbildning och handledningsstöd, till exempel i form av grupphandledning. Detta förutsätter att särskilda resurser riktas till krisarbete för konst-, kultur- och konstfostransorganisationer – inte enbart till löner för konstfostrare och konstnärer utan också till att på ett heltäckande sätt utveckla tjänstekoncept som svarar mot coronakrisen. Vi anser det viktigt att staten beaktar konstfostrares och konstnärers specialkompetens och potential i att stärka människors i alla åldrar relation till konst och kultur. Detta kan öka resiliens och därigenom också förmågan att ta sig igenom krisen.
Ett försök med ett nytt pilotämne i högstadiet och gymnasiet
Barn och unga behöver möjligheter att ta del av konst och kultur för att lära sig uppskatta dess betydelse i sitt eget liv och i samhället. Vi anser att konst- och färdighetsämnenas ställning måste stärkas i den allmänbildande utbildningen. Vi föreslår ett pilotprojekt där ett nytt försöksämne införs i högstadiet och gymnasiet. Syftet skulle vara att visa att konst- och kulturkunskap, erfarenhetsbaserat lärande och ungas egna perspektiv i bred omfattning kan tas tillvara i andra skolämnen, att öka ungas intresse för kulturarv och kulturutbud samt därigenom skapa en grund för en livslång relation till konst och kultur som stärker resiliens och ökar välbefinnandet.
Staten ska se till att den digitalisering av undervisningen som inleddes under coronavirusepidemin fortsätter. Staten ska ge utbildningsanordnare ekonomiska resurser för anskaffning av ändamålsenlig utrustning och program, liksom för utbildning av lärare och övrig personal som främjar den digitala omställningen. På så sätt säkerställs tillgången till undervisning under undantagsförhållanden, tillgången till konstfostran utvecklas och de möjligheter som teknologin erbjuder i utvecklingen av konstfostran tas till vara.
Fler kulturfostringsplaner och uppsökande kulturarbete
På längre sikt anser vi att staten med alla befintliga och nya medel ska främja att människors kulturella mångfald och inbördes olikhet beaktas betydligt starkare i organisationer för konst, kultur och konstfostran. Dessutom ska staten främja utarbetandet – och framför allt genomförandet – av kulturfostringsplaner i kommunerna. I kulturfostringsplanerna ska uppsökande kulturarbete beaktas som ett medel för att nå särskilt de barn och unga som riskerar att hamna i utanförskap. Med uppsökande kulturarbete avses att man på ett skräddarsytt sätt erbjuder en kulturhobby för ett barn eller en ung person som annars inte skulle hitta till eller ha möjlighet att ta del av sådan verksamhet (Turpeinen m.fl. 2019). För att främja allas kulturella välbefinnande – både för finländare och för dem som bor i Finland – ska staten också se till att det i alla landskap i Finland finns en regional plan för kulturell välfärd som strategiskt styrd regional handling, placerad inom helheten för regionalt hälsofrämjande.
Konstens och den humanistiska kunskapens ställning i skolan
Staten bör förhålla sig mycket reserverat till de åtgärder som den ekonomiska organisationen OECD föreslagit (Global Education Reform Movement, GERM) som en del av återhämtningen från den undantagssituation som COVID-19-viruset orsakat. I dessa förslag är snäva ekonomiska intressen avgörande. En medveten bevarande och utveckling av den finska skolmodellen förutsätter en betydande ställning för konsten och den humanistiska kunskapen i undervisningen, samt möjligheter till frivillig konstutövning som stöd för personlig utveckling.
Forskningens potential måste utnyttjas bättre
Vi anser också att staten i högre grad än i dag bör beakta potentialen i konstforskning, konstnärlig forskning, forskning i konstfostran och kulturforskning när man
söker tvärvetenskapliga lösningar på samhälleliga utmaningar och möjligheter. Dessutom ska staten tydligt främja samarbetet mellan fältet för konst, kultur och konstfostran och forskningen, så att det betydelsefulla arbete som utförs inom sektorn kan samlas till relevant forskningsbaserad nationell kunskap.
Mer flexibla och jämlika konstorganisationer
Organisationer inom konst-, kultur- och konstfostransområdet måste i sin egen verksamhet utveckla sin resiliens och sin förmåga att agera flexibelt, både i samarbete sinsemellan och i samarbete med andra branscher, samt utveckla nya tjänstekoncept och distributionskanaler. För att de kulturella grundrättigheterna ska förverkligas och den kulturella välfärden stärkas är det avgörande att organisationerna inom konst- och kultursektorn i högre grad än tidigare är medvetna om de ojämlikhetsmekanismer som präglar sektorns verksamhet och tjänster och förbinder sig att bryta ner dem.
Uttalandet och dess motiveringar finns i sin helhet att få via e-post. Du kan skicka en begäran om mer information till observatorio@aalto.fi.
Deltagande i konstverksamhet kan stärka förmågan att återhämta sig från motgångar och gå vidare i livet
Konst erbjuder en möjlighet att varva ned, koncentrera sig, samla sina tankar och fundera över livets frågor i mötet med konsten och genom konstens uttrycksmedel.
FN har varnat för en global mentalvårdskris till följd av coronaviruspandemin. I Finland har psykiska problem ökat redan före epidemin, skrev chefredaktör Anu Ubaud (HS Kolumn 24.5.). Problem med den psykiska hälsan börjar ofta med motgångar – människan upplever att hon inte klarar sig. När det gäller att klara sig handlar det i allmänhet om resiliens, det vill säga människans förmåga att återhämta sig från motgångar, anpassa sig till förändringar och gå vidare med livet.
Enligt forskaren Edith Grotberg, som har studerat barns utveckling, utgör trygghetskänslan som goda mänskliga relationer ger grunden för utvecklingen av resiliens. Hos barn kan resiliens stärkas genom att stödja den tidiga växelverkan mellan barn och förälder. I Tammerfors erbjuds till exempel cirkusverksamhet för pappor och bebisar via rådgivningen. Genom deltagande cirkusverksamhet stärks utvecklingen av ett förtroendefullt förhållande mellan föräldern och barnet.
Resiliens kan stärkas genom att delta i konst. För konstarbete centrala försök med flera olika lösningsalternativ kan hjälpa individen att tänka flexibelt kring sin egen situation och därigenom hitta alternativa lösningar på sina problem. Inom konsten är skapandet av något nytt också förknippat med osäkerhet. Man närmar sig nyfiket något som ännu inte är känt eller behärskat. På så sätt kan konstnärlig verksamhet stärka mod och tålamod liksom också förmågan att tåla osäkerhet och misslyckanden.
När ett hektiskt liv sliter åt olika håll erbjuder konsten en möjlighet att lugna sig, fokusera, samla tankarna och fundera över livets frågor vid konstens sida och med dess hjälp. Filosoferna Alain de Botton och John Armstrong skriver också i sin bok Art as Therapy att konsten hjälper oss att balansera våra liv. Per automatik ökar konsten ändå inte resiliens, utan det behövs en personlig konstrelation. Att den växer fram börjar med mötet med konsten och ett aktivt deltagande i konst.
Kvalitativ pedagogisk växelverkan behövs för att en positiv personlig konstrelation ska kunna ta form och utvecklas. Skolornas konstundervisning och den grundläggande konstundervisningen har här en central uppgift. Finlands observatorium för konst- och kulturfostran har nyligen också betonat skolornas hobbyverksamhetstimmar i syfte att nå särskilt de barn och unga som inte har fritidsintressen och som löper störst risk att hamna utanför.
Även vuxnas och äldre personers möjligheter att delta i konst, oberoende av funktionsförmåga eller livssituation, borde stödjas, konstaterar forskare i forskningsprojektet ArtsEqual, som koordineras av Konstuniversitetet. Att bättre än nu integrera deltagande konstverksamhet i tjänsterna för att främja välfärd och hälsa är ett sätt att stärka människors resiliens och mer allmänt den kulturella välfärden. Också inom konstundervisningen vid medborgar- och arbetarinstitut som riktar sig till vuxna borde perspektivet kulturell välfärd beaktas betydligt starkare än i dag.
Kai Lehikoinen
Direktör för forskningscentret CERADA
Texten har tidigare publicerats i Helsingin Sanomat som insändare den 1.6.2020.
Konstens betydelse är avgörande för att klara en kris
Konst hör till kärnan i ett civiliserat samhälle. Dess betydelse framträder särskilt när människor och gemenskaper ställs inför svårigheter.
Konsten sträcker sig mot framtiden, den hjälper oss att se på saker på ett annat sätt, den väcker fantasin och hjälper oss att se ljus där det är mörkt. Konst skänker tröst, eftersom ett annat sätt att se öppnar upp alternativa sätt att uppleva mening och betydelse i livet.
Det märks att människors kreativa potential bubblar starkt i undantagstillstånd och söker nya uttrycksformer och kanaler. Behovet som väcks hos människor att uttrycka och dela sina erfarenheter skulle kunna kanaliseras till en del av bearbetningen av den pågående krisen, delandet och uttryckandet av erfarenheter, byggandet av framtidsbilder och väckandet av hopp.
Konst kan inte rädda världen, men dess betydelse för individers och gemenskapers överlevnad kan vara avgörande. Konst kan också vara en del av en bredare samhällelig förändring mot ett mer hållbart sätt att leva.
Estetiska upplevelser utvecklar vår iakttagelseförmåga och gör oss mer mottagliga för att känna igen förändringar i naturen och i vår kulturmiljö. Att värdesätta och skydda mångfalden utgör också grunden för ett demokratiskt samhälle. Konst kan ge röst åt de tysta och lyfta fram sådana missförhållanden som det rationella språket inte förmår fånga.
Ett klokt samhälle värnar konsten och kulturen mitt i en kris och ser deras värde i byggandet av framtiden. För barn och unga är konstnärliga fritidsaktiviteter särskilt betydelsefulla, eftersom de kan stärka deras tilltro till sina egna påverkansmöjligheter och stöda deras mod att uttrycka sina uppfattningar om framtidens riktning.
Flera inhemska och internationella studier (till exempel Metsäpelto & Pulkkinen 2015; Catterall, Dumais & Hampden-Thompson 2012) stöder uppfattningen att personliga erfarenheter av konst inte bara ger barn och unga omedelbara upplevelser av meningsfullhet utan också kulturell delaktighet och därigenom positiva återverkningar långt in i framtiden.
Det är viktigt att denna kris inte urvattnar de initiativ som skrivits in i regeringsprogrammet och som syftar till att ge barn och unga ännu mer jämlika möjligheter att ägna sig åt konst och kultur. Konst- och kulturutövande är särskilt viktigt för de barn och unga som nu upplever ensamhet, ångest och rädsla och som inte på egen hand hittar sätt att uttrycka och dela sina erfarenheter.
Också många andra utsatta grupper håller på att bli utan sina normala basservice, inklusive möjligheter att bearbeta sina känslor gemensamt. De medel som konsten och konstfostran erbjuder skulle ge många ovärderligt värdefulla möjligheter att uppleva att någon bryr sig om dem och hör dem, och att också deras människovärde är odelbart.
Hur skulle konstens läkande kraft ytterligare kunna stärkas och stödas genom offentliga åtgärder?
I Finland finns ett enormt antal yrkesverksamma inom konst och konstpedagogik. Även under normala förhållanden består deras försörjning ofta av många små inkomstkällor. Nu har strömmarna sinat för många.
För konstnärer och konstpedagoger vore det därför i det nuvarande krisläget viktigt att från statsmakten få höra inte bara att deras inkomstkollaps har uppmärksammats och kommer att åtgärdas, utan också att konstnärernas arbete är centralt för vårt samhälles överlevnad.
Det är dags att säga högt att konst inte är en överflödig utsmyckning och källa till estetisk njutning för en utvald, privilegierad publik. Konst är ett grundläggande behov och en basservice som enligt människorättskonventionerna tillhör alla medborgare. För att möjliggöra mötet mellan människors behov och yrkesskickliga utövare krävs en stark vilja och målmedvetna insatser från statsmakten.
Vårt samhälle står nu inför enastående utmaningar. I stället för att konst nu ses som en kostnadspost och ett besparingsobjekt bör den ses som en central del av lösningen på krisen.
I vårt land finns både kunnande och vilja, och att placera konsten bland de betydelsefulla lösningsmedlen ökar inte krisens kostnadseffekter nämnvärt. Satsningar på konst som en del av att klara krisen är i stället ett mänskligt, socialt och kulturellt hållbart val.
Eeva Anttila
Professor
Konstuniversitetet
Texten publicerades ursprungligen i Turun Sanomat 28.4.2020.
Det är viktigt att nå de barn som ännu inte har någon fritidsaktivitet
I enlighet med regeringsprogrammets riktlinjer har undervisnings- och kulturministeriet tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram en Finlandsmodell som ger alla barn och unga möjlighet att ha en hobby i anslutning till skoldagen.
Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland betonar att all verksamhet som berör barn och unga ska lägga vikt vid pedagogisk kompetens och god kvalitet.
Den senaste tidens offentliga diskussion om maktmissbruk inom barn och ungas fritidsverksamhet har varit sorglig läsning. Uppmuntrande är ändå att vi äntligen är beredda att ta itu med dessa svåra teman.
Undervisnings- och kulturministeriet samt aktörer inom konst och idrott har också en vilja att föra diskussion och söka lösningsmodeller på problemet. I de fall som blivit offentliga har det handlat om att den ansvariga vuxna inte har förmått skapa en atmosfär där färdigheter utvecklas på ett tryggt sätt.
En trygg fritidsmiljö formas genom öppna, accepterande och uppmuntrande möten mellan vuxna och barn samt genom en konstruktiv växelverkan barn emellan.
I Finland har vi den lyckliga situationen att vi har tusentals utbildade pedagoger inom konst, kultur och idrott. Deras yrkesskicklighet bör utnyttjas vid genomförandet av Finlandsmodellen. Det måste skapas en trygg och uppmuntrande fritidsmiljö för alla, och särskilt för dem som av en eller annan orsak har en hög tröskel till fritidsaktiviteter utanför skolan.
Det centrala i Finlandsmodellen är att nå alla barn och unga, också dem som ännu inte har någon hobby alls. Forskning visar ändå att det inte räcker att bara öka utbudet, eftersom det ökade utbudet ofta riktas till dem som redan från tidigare är aktiva.
I Finlandsmodellen bör man därför tillämpa och vidareutveckla metoder från uppsökande ungdoms- och kulturarbete. Ett brett och tvärprofessionellt samarbete mellan bland annat undervisnings- och kultursektorn, arrangörer av fritidsverksamhet och föräldrar är nödvändigt.
Att lyssna till barn och ungas önskemål och behov, samt den pedagogiska kvaliteten, tryggheten och uppmuntrande karaktären i fritidsverksamheten garanterar att eleverna trivs, blir engagerade och motiveras att fortsätta med sina aktiviteter.
Anniina Suominen
professor i konstpedagogik, Aalto-universitetet
Eeva Anttila
professor i danspedagogik, Konstuniversitetet
Viivi Seirala
verksamhetsledare, Förbundet för grundläggande konstundervisning
Texten publicerades ursprungligen i Helsingin Sanomat 7.3.2020.